Den fördolda världen

Ibland explicit och ibland något mellan raderna i Dionysios teologi presenteras ett antal nycklar för att kunna att nå fram till ett personligt möte med änglar. En mystik bönepraktik vars första steg - reningen – handlar om en förfinad uppmärksamhet, och vars fortsättning vi får anledning att återkomma till längre fram. Dionysios poängterar att efter utträdet ur Eden har snart sagt alla möten mellan någon i Guds folk och det gudomliga varit just möten med änglar, andeväsen som lever i fördolda världar mellan det högsta och det lägsta. Ja, den som med egna ögon vill skåda Gud måste först skåda änglarna, och bli ledd av dem på deras vägar. Dionysios angelägenhet går inte att ta miste på, och man anar att det fanns de som inte uppskattade hans inställning, men varför? Den nutide ortodoxe teologen David Bentley Hart gjorde för några år sedan en intressant anmärkning. Han noterade att när kristendomen bit för bit tryckte undan den gamla hedendomen gick något viktigt förlorat: en naturlig förväntning att i den heliga lunden, sjön, berget eller olika liminala, tunna, platser kunna möta olika väsen, andar som befolkar mellanvärldarna. Genom kristnandet kom världen allt oftare att förstås som ett opersonligt urverk. Världen sekulariserades. I den heliga lunden skulle inte ett möte äga rum. Nej, där fanns nu bara ved. Människor avråddes från att söka relationer med de krafter som fortfarande kanske rörde sig där ute. Det var till dessa Dionysios skrev. Artikeln av David Bentley Hart: https://www.firstthings.com/article/2003/10/christ-and-nothing Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/Cek7VFvNm70/ https://www.instagram.com/p/CeqJzIJNAbB/

På 500talet börjar ett antal mystika skrifter cirkulera. De handlar om hur den synliga och osynliga världen är förenade i symboler vilka kan skärskådas i en hemlig gnosis, en himmelsk kunskap som människan kan lära sig genom vägledning av änglar, genom en intrikat kosmologi med 9 himlar. Författarens identitet förblir okänd. Istället för eget namn valde han nämligen att underteckna sina böcker med ett bibliskt namn, hämtat från en av Paulus lärjungar på 50talet efter Kristi födelse. Den så kallade Dionysios Areopagiten. Jag, Carl Stattin och prästen Peter Westermark inleder denna serie avsnitt om Dionysios. Vid femte avsnittet ansluter prästen Josef Moe Ekesryd, tillsammans med vilken jag i poddens första säsong läste två författare från 1300talet, som båda hade just Dionysios som huvudsaklig inspirationskälla. Det första samtalet ställer frågan om varför Dionysios valde just detta namn. Kände han av olika skäl igen sig i den bibliska karaktären? Var namnet en övning i självförglömmande, eller kanske en form av bön där han genom sin hädangångne namne ville komma nära den bibliska historien? Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/CeIrxEkjwru/ https://www.instagram.com/p/CeQ3iNbDxlp/

En säregen dikt av mystikern Bengt Hoffman bär en nyckel till den fördolda världen: Endast genom tvenne fönster kunde sommarängen uppenbara sig, skriver han. Det var dina ögon, blåa som förgät mig ej. Dagens avsnitt för oss in i sagornas fördolda värld. Till Gudsriket, en värld bland änglar och andeväsen, i en natur vars liv har sin rot i Eden, där Gud skådar Gud, och där allting är ett. En fråga som ställdes till oss av Biskop Karin Johannesson får bli en grundfråga i hela denna andra säsong av Den fördolda världen: Hur talar vi till vår sekulariserade medmänniska som trots allt, på fjällvandringen, i sommartorpet eller under natthimlens stjärnor, anar och känner att där ändå finns något större, men inte uppfattar att kyrkans ord stämmer med vad de känner, och saknar tilltro till att deras erfarenhet motsvaras av det som kyrkan alltid sagt? Biskop Karin Johannessons observation är att vi behöver mötas i erfarenheten. Att kyrkan måste möta den som söker, i andlig övning. Vid sidan om de råd hon ger i boken Helgelsens filosofi, reflekterar jag och Jimmy Österbacka vidare kring vad man skulle kunna föreslå, för öppna våra sinnen för det fördolda. Så hör vi Guds röst tala till oss i Bengt Hoffmans dikt, och midsommarnattens blomfält: Förgät mig ej, Sommarängen är ett verk av dig och mig. Och ur hjärtat stiger ett svar: När jag ser den. Ser jag dina ögon. Ser jag dig. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/Cd2kcnLs9nD/

Allt är redan klart. Likt författaren till En ädel liten bok varnar Luther sina läsare för att tro att de av egen kraft skulle kunna bli helgade. Helgelsen, ja gudomliggörelsen, har ju redan ägt rum. Dagens avsnitt börjar med en märklig paradox. Denna utsaga hos Luther tycks inte stämma med vår erfarenhet av att vi är i en process av växande? Jo, båda stämmer säger Luther. Vi både är och blir helgade. Vi både är framme och samtidigt på väg. Vi växer och blir tilllängs olika mellansteg och mellanrum. Men det kan inte vara tal om att det är Jaget som driver oss, skriver Luther. Nej, den inom oss, som för oss på vår Väg, är Anden. I den första säsongen av Den fördolda världen fördes ett antal samtal om den mystika tradition som har benämns som Hjärtats bön, hesychasmen, Jesusbönen. Främst i avsnitten "Kärlekselden", "Den tredelade själen" och avsnittet "Upp & Ned". En mystik praktik som bland annat involverar andningstekniker, själslager, att rikta om vår inre längtan, samt upprepandet av ett böneord för att instiga, eller nedstiga i hjärtat. Vi tror knappt att det är sant när vi inser att Luther var förtrogen med den. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/CdjYgk4sGrJ/

Den andra säsongen av Den fördolda världen börjar med en märklig föraning. Det verkar som att vi har missat något. Något viktigt. Ja oundgängligt. Känslan infinner sig sedan avsnitten om en ädel liten bok och den lutherska mystiken hunnit sjunka in. Hur kunde Luther uppskatta denna mystika skrift, och säga att den sammanfattade hansteologiska insikt? Luther var väl ingen mystiker? Eller? Var hans uppskattande ord om mystiken något som bara hörde till Luthers unga år, eller kan det istället vara så att kyrkan har missat något centralt hos Luther, i själva kärnan av hans teologi? Mitt namn är Carl Stattin, och i detta avsnitt beger jag och min vän, den finske prästen och forskaren Jimmy Österbacka, oss tillsammans upp på vinden. Till ett sökande bland sekler av teologiskt bråte. Där den lutherska kyrkans teologiska tänkande lagts på hög, samlat damm och glömts bort. Kan det vara möjligt att kyrkan missat något här uppe? Vi bläddrar bland gamla kursmaterial, mappar, böcker och teologiska traktat. Med själens båda ögon, söker vi och letar, med både det i oss som ser det jordiska, och det som ser det himmelska, leds vi av aningen. Och det är med himmelska ögon vi till slut finner den. Den lysande skatten. Samma pärla av strålande ljus som Luther en gång fann, och som vi inser kan blåsa liv i en teologisk tradition som  andliga sökare ofta bortsorterar som en byråkratisk statskyrka, sedan länge vilse i teologiska tankebyggnader. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/CdVDNHZsSea/ https://www.instagram.com/p/CdjYgk4sGrJ/

Den gudomliga kunskapens berg, så kallar Gregorius av Nyssa platsen där Moses når sin bortomkosmiska upplysning. Hans väg dit är en fullständig separation från allt som hör kroppen och världen till. Gregorius nämner dock att det också finns en annan, dold väg upp för berget. En väg genom törnet. En väg genom djurhudarna. En vildmarkens väg upp mot bergets topp, som går genom det begär som är nedlagt i vår kropp, i våra lägsta själslager, i vår djursjäl. Inom den jordkropp som förbinder oss med allt annat liv på vår planet, vilar och glöder nämligen en kärlekseld, som om den väcks, kan bli så intensiv att själens alla låsningar fattar eld och smälter. En eld som är beredd att överge allt, för att förena sig med sin älskade. Men jag och Pål Resare inleder detta sjunde och sista avsnitt om boken Mose liv, med Gregorius av Nyssas storslagna framtidsvision. Om en himmel på jorden och en jord i himlen. En förening av det ena med mängden. Vad vore det att tala om ett mystikt slutmål med tanke på en så dynamisk framtid? Nej något slutmål kan det inte vara tal om skriver Gregorius. Dels då begäret efter en oändlig Gud aldrig kan mättas, men därtill att det vore att underskatta den potential som Gud ser, i denna vår ändliga, föränderliga och flytande värld. Mer från vårt instagramkonto: "Den yttersta domen" i fyra olika varianter. Därefter några andra ikoner och ett konstverk med tullhusmotiv. https://www.instagram.com/p/CTd8xzUN0YW/ "En inhägnad trädgård är min syster och brud, en inhägnad trädgård, en förseglad källa." https://www.instagram.com/p/CTd_HavMJxD/

Det har blivit dags att stiga upp mot berget. Mot Sinai berg där Moses nu skall möta Gud i dunklet. Det har börjat blåsa. Mörka moln tornar upp sig. Det slås en cirkel runt berget. Inget djur får närma sig det. Inga andra i folket vågar stiga för nära, utan håller sig på avstånd. Moses stiger bortom kroppen, bortom världen för att möta Gud i ett mörker som ingenting vi känner till på jorden kan liknas vid, förstå eller greppa. På berget instiger Moses i ett tillstånd som motsvarar det allra heligaste rummet i tabernaklets, templets allra innersta, där Gud visar sig i ett gnistrande mörker. Ett rum som endast översteprästen får stiga in i, för att förrätta sitt offer. Ett heligt rum, vars inträdande i, innebär lämnandet av allt. Detta sjätte av sju avsnitt om boken Mose Liv avrundas därefter med att jag och Pål Resare tar er med ned för Berget och vi reflekterar kring vad Moses har fått med sig från sitt möte med Gud. Lagen och ritningarna till templet. Men vi talar också om Gregorius av Nyssas förvånande tolkning av den mask, som Moses måste ikläda sitt förvandlade ansikte, då han nedstigit från berget. Mer från vårt instagramkonto: Ikoner, konstverk och illustrationer föreställande Eden som ett berg, samt den änglakategori som kallas Keruber. https://www.instagram.com/p/CTL9vJDNfCf/ Foton samt El Grecos konstverk av Sinai berg och St. Katarina-klostret. https://www.instagram.com/p/CTL_SOqtpEp/

Vid flera tillfällen under våra samtal, om denna och andra böcker, har en en meditationstradition nämnts. Vi har benämnt den som hesychasmen, Jesusbönen eller hjärtats bön. En meditativ tradition som bland annat tar fasta på det stilla upprepandet av Guds namn, som man låter förknippa med andningen och vår längtan. Traditionen talar också om själslager, att vår själ består av tre olika lager, som är förknippade med olika delar av kroppen. Ett i huvudet vars ytligaste delar har att göra med våra tankar, logik och föreställningar, ett i hjärtat, vars ytligaste delar har att göra med vårt känsloliv, samt ett i trakten kring magen, inälvorna och könsdelarna, som förknippas med de primala drifter vi delar med djuren. Detta femte av sju avsnitt om boken Mose Liv inleds med att jag och Pål Resare resonerar kring våra erfarenheter av denna meditativa tradition, för att sedan gå in på vad de delar av i berättelsen om Moses som Gregorius av Nyssa utgår från, för att beskriva dessa tre själslager. Det handlar dels om hästdrivna vagnar drivna av tre ryttare, körsvennar i den egyptiska hären som jagar Guds folk, och det handlar dels om de dörrposter, som när folket ännu var kvar i Egypten beströks med blod, för att markera var dödsängeln skulle gå förbi. I vagnarnas tre ryttare samt dörrposternas två sidor och övre tvärbjälke, ser Gregorius av Nyssa själens tre lager. Extramaterial från vårt instagramkonto: Diagrammet med den tredelade själen: https://www.instagram.com/p/CTLK5CTsBCj/ Foton från Athos: https://www.instagram.com/p/CS6AmtkMILW/ https://www.instagram.com/p/CS59cenN6XO/ Ikoner med tronmystika motiv samt Alphonse Muchas "The Holy Mount Athos" https://www.instagram.com/p/CS6AMRAMRYv/

När Guds folk gör sitt uttåg, sitt Exodus ur Egypten och kommer fram till röda havet, griper Moses sin märkliga stav, och vidrör vattenmassorna med den. Då händer något enastående. Rakt genom havets djup öppnar sig en väg mot friheten. När Egyptierna når stranden och följer efter dem, sluts åter havet. Den forna världens slav-härskare drunknar och går under i djupet. I de kapitel som handlar om Exodus ställer Gregorius ett antal frågor. Vad är Guds essens? Vad fanns innan skapelsen? Vad finns utanförden synliga världen? Svaren får vi genom Anden, som når också Djupen hos Gud. Ja, vad är då detta djup som finns hos Gud? Genom vilket det ena kan passera, men det andra går under. Det handlar om dopet, genom vilket det ena instiger mot nya världar, men i vilket det andra sjunker ned mot kaos, död och upplösning. I sin utläggning av Exodus är Gregorius högst medveten om att i det gamla testamentet betecknar djupet det urkaos som fanns i begynnelsen, som världen skapades av, och som den gamla världen på Noas tid åter gick under i. Ett urkaos som några texter beskriver att Gud befinner sig i en kamp med, men som aposteln Paulus knyter till något i Guds väsen. Men jag och Pål Resare reflekterar först kring hur Gregorius av Nyssa utlägger de sju plågor som drabbar det egyptiska folket, och hur de fem elementen hjälper till att befria folket ur slaveriet: etern som svävar över de fyra andra, eld och vatten, luft och jord, till världen som nu föds på nytt.

Mose liv handlar om Guds folks befrielse från slaveriet i Egypten, vilket ju är den berättelse i bibeln som är grunden till firandet av påsken. Gregorius av Nyssa ser i Mose liv tolkningsnycklar till den påsk som utspelar sig långt senare i historien, den påsk då Gud själv i Jesus Kristus, dör på korset. I västkyrkan har frågan om vad som egentligen händer när Jesus dör på korset ofta förklarats med bibliska bilder hämtade från juridikens värld. Bilder som har att göra med brott, skuld och straff. Om åklagare, domare, anklagade, frikända och dömda. Men i den tidiga kyrkan finns också många andra bilder och tankar kring korset och påsken, och vad detta kan innebära för oss människor. I detta tredje av sju avsnitt om boken Mose Liv, tar jag och Pål Resare vår utgångspunkt i Gregorius av Naziansus, som var god vän med Gregorius av Nyssa, för att börja förstå hur dessa båda vänner uppfattade detta stora mysterium. Enligt Gregorius av Naziansus kan man inte riktigt förstå påsken, och Jesu död på korset, om man inte samtidigt förstår vad som egentligen hade börjat hända, den stund då Maria en gång blev havande. Tillsammans med sin vän avslöjar Gregorius av Nyssa mysterier kring Jesu födelse, som bär på ett långt mer chockerande mörker än många kanske någonsin kunnat ana. Ett mörker som rör vad Gud egentligen förenade sig med, när han steg in i vår fallna värld. Mer från vårt instagramkonto: "De myrrhbärande kvinnorna vid graven", "Korsfästelsen", "Gudsmoderns insomnande" & "Franciskus stigmata" Ikoner och konstverk som nämns i avsnittet "Snoken i boken". https://www.instagram.com/p/CSV_ivVMtr7/ "Moses och kopparormen" i olika utföranden, däribland av William Blake och Fyodor Bruni. Därefter exempel från ikontraditionen där Jesus tecknas som korsfäst seraf. Avslutningsvis två foton, först av hans helighet Vladimir Sokolovsky med sin biskopsstav. Därefter det kors som sitter högst upp på predikstolen i Stigsjö kyrka, Härnösand. https://www.instagram.com/p/CSWArMJsowa/ Läs gärna Jonathan Pageaus artikel "The Serpents of orthodoxy" https://orthodoxartsjournal.org/the-serpents-of-orthodoxy/

Tänk om evangeliet på ett än mer radikalt sätt än vi tidigare har förstått, tar sin utgångspunkt i Guds moder jungfru Marias personliga relation till den Gud som hon har kär. Gregorius av Nyssa leder oss fram till mystika insikter kring Marias roll i evangeliet, vars betydelse omöjligt kan underskattas, och detta 1600 år innan den feministiska teologin börjat formuleras. I detta andra, och även nästa tredje avsnitt om boken Mose Liv, kommer jag och Pål Resare att fördjupa oss i mysterier som tar sin utgångspunkt i Gudsmoderns inre liv. För att ledas fram till mysterierna låter Gregorius av Nyssa oss slå följe med Moses, en dag då han är ute i vildmarken för att valla får. Denna dag får nämligen Moses se något enastående. Han ser en eld, långt mer strålande än solen, flammande i en törnebuske som inte brinner upp. När Gregorius börjar sin utläggning av innebörden av elden och den buske av törne som Moses nu närmar sig, påminner Gregorius om en bibelvers som handlar om människans fall, i tidens begynnelse. Det fall, som sammanfattas med orden: förbannad skall marken vara för din skull, törne och tistel skall den ge dig. Mer från vårt instagramkonto: Ikon av "Den havande Gudsmodern", "Bebådelsen" samt "Den flammande / röda Gudsmodern". https://www.instagram.com/p/CSD-umzs9Zi/ Ikon av "Den brinnande / obrända törnebursken" i olika varianter. https://www.instagram.com/p/CSD-_HwML6w/ Ikon av "Julen" samt detalj från italiensk gravplats, 400tal. https://www.instagram.com/p/CSD_lQCM1ix/

Mose liv skrevs på trehundratalet av kyrkofadern Gregorius av Nyssa och har kommit att bli en klassiker om det inre livet. Boken i fråga är en mystik utläggning av den bibliske gestalten Moses liv, som Gregorius ser som en lärare i mystik, vars livsöde - rätt uttolkat - kan hjälpa oss skärskåda det inre livets processer. Jag, Carl Stattin och teologistudenten Pål Resare tar nu med er på en häpnadsväckande, fascinerande och stundtals chockerande resa i hela sju avsnitt. I detta första avsnitt går vi igenom hur Gregorius menar att man börjar nå fram till bibelns dolda, inre mening. Detta är möjligt för den som gör bruk av vissa tolkningsnycklar, som är så viktiga att Gregorius menar att man inte riktigt når fram till bibelns djup om man saknar dem. Tolkningsnycklar som vi kommer att utgå från i alla kommande avsnitt om denna bok. Det handlar om motsatsers spel, om askes och äktenskap mellan sådant som kan uppfattas som varandras motsatspar, och om att sepera det ena från det andra, för att senare åter kunna förena. En annan tolkningsnyckel har att göra med hur Gregorius ser på det fall som en gång ägde rum, i Eden, vid tidens början. Extramaterial från vårt Instagramkonto Makrina https://www.instagram.com/p/CRyMDV9D_J0/ Gregorius av Nyssa https://www.instagram.com/p/CRyMcUTD2-V/ Den ursprungliga människan delas https://www.instagram.com/p/CR_VUUaMp_u/

Hur skulle någon kunna stiga igenom molnet? Hur skulle människan, som kommit att självidentifiera sig så hårt vid sin egen personlighet och tankar ens kunna hoppas på att det finns en möjlighet att stiga bortom molnets gräns. Om jaget inte kan stiga in i det, vem är det då som kan? Vad sker egentligen där bortom slöjorna? Var finns den himmel som vi förväntar oss bortom molnet? I det här avsnittet finner jag och Josef Ekesryd oss själva i märklig situation. Vi befinner oss mitt i molnet, klättrandes längs en stege, eller uppstigande längs en spiraltrappa. Ovanför oss, och nedanför oss, försvinner stegen in i molnets dimmor. Vi kan varken urskilja vart stegen leder, eller var den kommer ifrån. Och vi frågar oss vad som egentligen händer, om vi skulle välja att klättra uppåt, eller nedåt. Molnets författare säger att det finns ett offer som behöver göras i molnet. Ett översteprästerligt offer. Där människan måste offra sig själv, för att bortom molnet bli ett med Gud. I detta avslutande samtal om boken Molnet reflekterar jag tillsammans med prästen Josef Ekesryd kring vad som äger rum i och inför detta kritiska skede, och vi avrundar sedan med ett samtal kring hur författaren och vi själva ser på det vardagliga kyrkolivet, i ljuset denna uppenbarelse. Extramaterial från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/CRw4bZoh_rH/

När Molnets författare skriver om hur man skall göra för att instiga genom icke-vetandets moln, ges ett antal råd. De kretsar kring den kärleksflamma som bor i viljan, som kan kasta oss ut och bortom tankens och vetandets gränser. Sin utgångspunkt tar författaren i en av Jesu närmaste lärjungar. En kvinna som satt vid Jesus fötter för att lyssna till hans undervisning, och som faktiskt var den som krismerade honom med olja, ett tecken på något som idag kanske inte uppfattas helt tydligt. Det handlar om Maria från Magdala. Maria Magdalena. En kvinna som lämnade allt, för att instiga i det enda. Molnets författare berättar att hon var en av de lärjungar som Jesus lärde om den kärlekseld som bor i hjärtat, som öppnar den flammande blick vilken genomskådar alla himlar. I detta andra av tre avsnitt reflekterar jag tillsammans med prästen Josef Ekesryd därtill kring vilka likheter som finns mellan Molnet och den östkyrkliga formen av hjärtats bön, som kommit att kallas hesychasm. En form av meditation, som likt Molnetförfattaren kretsar kring att låta förknippa det stilla upprepandet av ett bibelord eller Gudsnamn, med andningen och vår längtan, för att genom detta nedstiga och intränga, allt djupare i sitt hjärta. Extramaterial från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/CRRE7ccBm1K/?utm_source=ig_web_button_share_sheet

Molnet, eller icke-vetandets Moln, som denna bok egentligen heter, var under många hundra år helt bortglömd. Kanske på grund av att författaren inte önskade göra skriften tillgänglig för massorna, utan ville att den skulle hållas strikt hemlig och endast i det fördolda anförtros till personer som var beredda att lämna allt, för instigandet genom Molnet. Bland säsongens tre första böcker är det denna som har mest fokus på andliga tekniker och övningar, och vi kommer redan i nästa avsnitt komma in på hur man uppväcker en eld i sitt inre, som i flammande längtan kan föra den mediterande mystikern bortom världens gränser. Men vi börjar våra samtal med att se hur författaren sätter fokus på det bibliska motivet att likt Moses och Jesu närmaste lärjungar uppstiga på ett berg, för att där skåda Gud i ett mörkt moln, ett dunkel som kräver att vi lämnar alla tankar om vem och vad Gud är, även sådant som att Gud är god, att Gud är allsmäktig, treenig, att Gud är en Gud, eller att Gud ens finns till. Vårt avstamp tar jag och prästen Josef Ekesryd i mystikern Tryggve Lundén, genom vars översättning av boken vi anar samma flammande blick som hos molnetförfattaren själv, och vi går sedan vidare till frågan om hur den mystika traditionen behandlat frågan om vad man kan och inte kan säga om Gud. Om att veta eller icke-veta. Extramaterial från vårt instagramkonto:     https://www.instagram.com/p/CQ7wrCfjg3E/?utm_source=ig_web_button_share_sheet