Summary: Så länge jag minns har orden varit det viktiga för mig. Först via orden vet jag vad jag har känt och upplevt. När de vanliga orden inte räcker till - när passionen slår ner, i mötet med psykosens verklighet eller i vardagen med ett barn med språknedsättning - får jag treva mig fram, går vilse, utmanas över mina gränser. Orden är tröst och förbannelse. Så länge orden finns, finns jag. Sen kan det göra detsamma.
